Jag har just nu en ledsenhet som river hål på själen.
Jag behöver mycket mera för balans.

Min helg utan inbördes ordning.
Jobba lite sen smita på aw.
Dricka öl med fantastiska vänner.
Fira Paddys Day.
Gå hem efter söndagsfika.
Kitty satte glaset i bordet, engagerad.
Sista valsen för buketten.
Komma hem för sent och vara nöjd katt.

Har varit fmk och snickesnack, fiskehistorier och ont-i-magen-skratt

Visste ej du skulle på den spelningen, åkej? Du är knappt intresserad.
Lungt för mig, funkar för dig? Jag bjuder på råbiff !

Är så himla glad att jag flyttar hem igen idag. Min vinterjacka har blivit för varm och jag håller på att dö av överhettning. På riktigt. I tunnelbanan. Hur skulle det sett ut?

Jag har gråtit så mycket tårar i natt. Jag vaknade av det. Ur en dröm om Micaela, hur jag var hennes begravning. Så fruktansvärt, fruktansvärt sorgligt. Jag gick på gator dör vi gått, var vid husen där hon bott, jag pratade med hennes mamma. Och alla var så ledsna.
När jag vaknade var jag så upprörd. Är inte helt i fas nu heller. Men, vad gör man?

Fifan vad jag saknar schäfrar när jag ser denna bild. Och lusten att klä upp mig. Det är hon ryskan som alla älskar som står bakom kläderna, Ulyana Sergeenko

Not till mig: med denna huvudvärk kommer känsligt luktsinne och att åka tätt packad tunnelbana blir en utmaning.

Den fysiska tiden

 

Att knyta ihop trådar är aldrig lika roligt som att trassla ut dem. Jag sitter här och inser att jag blir så himla slarvig när jag skriver på ett tankentbord, tanken är snabbare än handen och ord hoppas över och blir till lustiga hybrider, det är svårt att förstå vad jag menar.
Jag och Kajsa har någon form av plan att tvinga oss att skriva, formulera oss bättre, granska och lägga tid på att få ihop något. Ställa andra krav på texten.
Andra krav än det här alltså, det här är nedskrivet i farten, flyktiga texter som aldrig leder någonstan. Möjligt att de har en egen charm men de utmanar mig sällan.

I alla fall, blir det något av vår idé så låter jag er veta.

Idag och är det bokklubbskväll och jag räknar sakta ned tiden.
Hörde i P3s Institutet att tiden går långsammare om man befinner sig bredvid något stort och tungt. Jag tänker att det kanske inte nödvändigtvis behöver vara Mount Everest utan lite metaforiskt får stå för den moderna världens gigantiska multinationella företag - som liksom sväljer oss.

Jag är i valens mage.

 

Har verkligen en jätte- jättetråkig dag på jobbet idag. Det börjar lacka mot slutet av detta uppdrag och jag knyter ihop alla trådar.

 

Min lunch är idag oplanerat men ändå påminnande om stenåldersdieten.. Då jag redan nu sitter och småäter hasselnötter, sockerärtor och tomat är det kanske lika bra att faktiskt ta lunch... Om inte är snart bara pastan kvar. Vilket skulle vara trist...

Alltså jag blir så trött. Jag sätter mig på båten till Danmark innan jag skrumpnar ihop och dör. (Dagens parantes)

Jag försöker känna PEPPEN
Jag är ett djur och djuret kommer snart fram ur sitt ide.

Hittade ett mötesrum där solen strömmade in i ett hörn, just där satte jag mig med min dator och bökade nästan gråta av glädje för att solen är åter...
Nästa år flyr jag landet

 

De som sätter som sin Facebook status en dag som denna att
"Det blev en liten prinsessa".

Förlåt mig men jag tycker faktiskt att det är så jävla töntigt.

 

Jag läser nyheterna själv och det är inte deras nyhet att berätta, de har ingen del i den. Vad är de, stolta? Jag förstår uppenbarligen inte det här med royalism fullt ut. Asså, ett grattis till nyblivna föräldrar kan jag förstå. Till och med om man vill gratta Kronprinsessan och hennes make på FB. Men att berätta att det blev en flicka.
Värdelösa människor!

 

 

Inte ger man fan i politiken

Det var så sjukt idag på jobbet. Alltså, allt var klart, tack å hej!
Å så drar man mattan under fötterna på, inte bara mig, min sponsor. Och nu har jag fått gå igenom all dokumentation. Och jag anser ännu mer att vi har rätt. Så fortsättning följer alltså.

Alltså obalansen detta år är ju Inter förvånande, jag har pendlat ett tag och längtar efter stillhet. Det som är jobbigt är den alltid närvarande huvudvärken, förra året denna tid kontaktade jag vårdcentralen, de kunde ingenting göra. Så klart. Och jobbigt är att vara så oinspirerad.
Imorgon drar jag på lyxmiddag. Äta mig lycklig.
Och hem i helgen. Okynne, kanske kanske kanske

Alltså obalansen detta år är ju Inter förvånande, jag har pendlat ett tag och längtar efter stillhet. Det som är jobbigt är den alltid närvarande huvudvärken, förra året denna tid kontaktade jag vårdcentralen, de kunde ingenting göra. Så klart. Och jobbigt är att vara så oinspirerad.
Imorgon drar jag på lyxmiddag. Äta mig lycklig.
Och hem i helgen. Okynne, kanske kanske kanske

Årstiden

Alltså, årstiden. Jag orkar inte. Gör det inte. Spela roll om jag träffar vänner, tränar, låter bli alko, dricker alko, får spännande uppdrag, får beröm, hittar strålande musik, är destruktiv eller är konstruktiv. Vad jag än gör så är jag bara ledsen, orkeslös och sur.
Så himla TRÅKIGT. Och mest för mig.

Huvudvärken och gråten och ledan. Alldeles motiverat.
Hej hej april, lova att skynda dig nu.

Firar måndag med ekande huvudvärk och stel nacke. Sambandet är övertydligt till och med för mig. Vill döda mig själv.

Jag vill tjuta typ varannan minut, krama kudden och lägga mig på golvet och fe upp. Det känns som om våren aldrig kommer och jag bah "var är mitt jävla dopamin!!!!". Jag feldoserar placebo och så vidare och så vidare...

Snyggt tycker jag då

Kan tänka mig att förstöra pengar på Karen Millen i år... Skulle välja andra skor dock

Jag tror på mycket blommor i håret i år. Å på fjädrar igen, såklart. Det blir min vår och sommar.

Jag är trasig. Min kropp åker på all möjlig skit nu och jag har fått kapitulera och stannar hemma. Idag tillräckligt pigg för att orka ha på TVn i korta stunder. Nå - inspiration kan jag behöva nu, Tallulah Bankhead bjuder på det... Spännande kvinna!